Cypern, del 2

Med tanke på att jag besökt Cypern hela fyra gånger under min livstid, varav tre av dessa gånger skedde innan jag var tio år fyllda, finns det så mycket minnen jag har från alla dessa resor att det helt enkelt inte fick plats i en del, därav denna, den andra och sista delen om denna underbara semesterort.

Efter att vi åkt hit under tre år i rad, skulle det dröja 11 år innan det blev dags för nästa resa. Eftersom mina föräldrar skilde sig under 1985, fanns nu inte ekonomin där för att kunna åka på semester, speciellt inte utomlands, inte med en ensamstående far som hade två söner att ta hand om. Men så gick vår mor bort under 1994 och för att hedra hennes minne beslöt sig jag, min yngre bror och min far att åka tillbaka till Cypern en sista gång, och försöka återuppleva delar av de minnen vi hade från den sista resan vi gjorde tillsammans.

Gammal FN-soldat

Det blev en riktigt fin resa där vi spenderade två veckor på ön, återigen i Larnaca. Anledningen till att Cypern var en sådan stor favorit i familjen hade att göra med min fars tidigare FN-tjänstgöring som han gjort på ön under 70-talet, när den turkiska och grekiska sidan slogs mot varandra i vad som idag är känt som Cypernkrisen. Under åren han spenderade på ön, bodde även under vissa perioder min mor och mina två äldre bröder också på ön. Detta var alltså under åren innan jag kom till och under dessa perioder lärde både min mor och framför allt min far att känna många i lokalbefolkningen, personer som skulle bli vänner livet ut. Det var också en del av dessa som vi besökte under alla våra resor till denna vackra ö, personer som sedan kriget lyckats bygga upp riktigt framgångsrika liv däribland hotellägare, ägare av taxiföretag, restaurangägare och andra arbetsamma personer. Så under resorna ner hit, hände det att vi fick bo gratis eller att vi fick gratis uppgradering till större rum, vi åt gratis om vi besökte en av restaurangerna som en av hans vänner ägde och vi fick se stora delar av ön från baksätet av en taxibil, helt utan att behöva betala en krona. Detta var också ett känslomässigt möte när vi träffade på ägaren av taxibolaget då det visade sig att min far vid ett tillfälle räddat livet på honom under den turkiska invasionen av staden Famagusta. Så när dessa två möttes, var det alltid många tårar som föll längs kinderna och det fanns inte på tal att vi skulle behöva betala något under våra resor. Jag kommer så väl ihåg en av dessa resor, där vi var tre bilar som åkte tillsammans upp i Trodosbergen. Under resans gång stannade vi vid flera tillfällen och vi barn bjöds på dricka och glass i mängder.

Efter turen i bergen, stannade vi sedan på vägen tillbaka vid en avsides vägkrog, där vi avnjöt en tidig middag tillagad på klassiskt grekisk stil. Det var en av de bästa grekiska måltiderna jag någonsin ätit, synd bara att jag inte kommer ihåg vart detta var någonstans.