Mitt första resminne

Resa har alltid varit något som jag har haft som intresse, av att få uppleva nya platser och kulturer, att få se värden helt enkelt och då först och främst varmare breddgrader. Jag har väl mina föräldrar att tacka för detta då jag började resa som väldigt ung. Första gången jag begav mig utomlands, som jag kan minnas, var när jag var omkring två års ålder. Det kanske låter tidigt att komma ihåg något och speciellt med tanke på mitt minne men det var något som hände under den resan där en av mina tre bröder råkade ut för missöde som hade kunnat sluta riktigt illa, om det inte hade varit andra turister som befann sig på stranden samtidigt. Min nästäldsta bror satt intill vattenbrynet och lekte med en batteridriven båt, som helt plötsligt såg rodret vika åt sidan och båten begav sig rakt ut från stranden. För att rädda båten hoppade då min äldsta bror ner i vattnet för att simma ikapp den, vilket i sig inte var något större problem. Väl ikapp och med båten i ena handen vände han sig om för att börja simma tillbaka till stranden igen på vår väntade bror, när han helt plötsligt simmade rakt in i ett stim med brännmaneter och det var just detta som jag har en sådan klar bild över, trots min unga ålder, hur jag satt på stranden tillsammans med min mormor och hur jag helt plötsligt hörde skrik från höger och vänster.

Hela stranden vaknade till liv

Det dröjde inte länge innan stora delar av stranden förstod att något var riktigt galet och vad jag har fått berättat för mig från incidenten var att ett 20-tal män och kvinnor rusade alla ut i havet och började simma mot min bror som nu kämpade för sitt liv, kraftigt stungen av brännmaneterna. Nu var inte skadorna livshotande i sig men smärtan gjorde att han hade oerhört svårt att simma och han var i akut behov av hjälp. Som tur var, med så många som kom till undsättning, däribland både min far och farbror, dröjde det inte länge innan han var säker tillbaka på stranden igen. Hotellpersonalen var sedan snabb med att ringa efter ambulans och han togs till sjukhus för undersökning, men släpptes sedan senare samma dag och återvände till hotellet. Som ”tur” var skedde detta med bara två dagar kvar av vår två veckor långa resa på Mallorca, närmare bestämt Palma Nova, så den blev inte helt förstörd, även om det inte blev något mer badande för hans del. Detta är också det enda jag kommer ihåg från denna resa och är väl inte det ”bästa” första resminnet man kan tänka sig, men det är trots allt ett minne och något som jag kommer att ha med mig så länge minnet tillåter det.

Men det är också det oväntade och överraskande som ibland är det mest minnesvärda från en resa och jag har en hel del av dessa att dela med mig av under alla mina år på resande fot, något som jag tänkte dela med mig av i framtida inlägg.